Recension - Hjärta av jazz av Sara Lövestam

”Jag var bara en pojk första gången jag tog tåget till Stockholm, och det var nittonhundrafyrtiotvå.” Den rynkige mannen drar munnen till ett clownleende. Han heter Alvar Svensson, och en gång spelade han med Povel Ramel. På riktigt.

Steffi Herrera går i Björkeskolan så lite som möjligt. Där är hon en horunge och drottningarna Karro och Sanja härjar fritt. Men i mp3-spelaren finns Povel Ramel, med snäll röst och ord som är roliga. Hon kan alla hans texter, nästan, och snart kan hon spela walking bass till de flesta av hans låtar. En dag när hon passerar ålderdomshemmet, hör hon välbekant musik strömma ur ett fönster …
Alvars berättelse i rummet med vevgrammofonen är en vild jitterbugg på Nalen. Den är budcyklar på Stockholms gator, mörklagda fönster och flickor man knappt vågade titta på. Och så jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonåringens verklighet, förändrar det båda deras liv.

Omdöme
Jag tycker den här boken var riktigt mysig.

Jag gillar karaktärerna. Både Alvar och Steffi är väldigt lätta att tycka om. Jag gillar kemin mellan dem och hur båda karaktärerna växer fram tillsammans. Jag gillar hur ålders skillnaden inte har någon betydelse i berättelsen.

Det jag gillar mest i boken är samtalen mellan Steffi och Alvar. De är intressanta och engagerande. Jag gillar hur Steffi ibland avbryter Alvars berättelse det gör att de bitarna blir mer levande och inte så enformig.

Jag är inte jätte insatt i jazz musiken men jag tycker ändå att det var spännande att läsa om det. Jazzen blir så naturlig i boken att den aldrig blir långtråkig även om man inte är intresserad av jazz.

Mycket läsvärd bok.

Antal sidor: 300
Förlag: Piratförlaget (rec.ex.)
Utgivningsår: 2013
Första meningen: Steffi är en glad blues.
Betyg: 4

Köp den här: Bokus, Adlibris